En mötesplats – och en helt unik förening!

Vad är Apotekarsocieteten för dig? För mig är det mer än någonting annat en mötesplats för alla som arbetar inom läkemedelsområdet. Vi samlar över 5 000 medlemmar med kompetens och erfarenhet inom hela läkemedelskedjan – från forskning och utveckling till användning. Vårt nav är det vackra huset på Wallingatan i Stockholm, men som mötesplats finns vi över hela Sverige, via våra kretsar och sektioner. Och det faktum att vi samlar yrkespersoner från hela läkemedelsområdet ger oss en unik position som oberoende plattform med möjlighet att erbjuda dig ett exklusivt nätverk och ett brett utbud av ny kunskap.

Därför vill jag uppmuntra dig att delta i våra möten – både du som redan är medlem och du som ännu inte upptäckt fördelen med vårt excellenta nätverk. Vid våra aktiviteter möter du nya personer som kan vara din framtida chef, kollega, samarbetspartner eller vän. Som medlem deltar du utan kostnad i våra aktiviteter – och även du som ännu inte är medlem är självklart välkommen. Jag hoppas förstås att många nappar på medlemserbjudandet för att få ut maximalt av vårt nätverk med både bredd och spets. Tänk till exempel på alla de professionella mingel där det är helt OK att approchera forskningsprofiler eller andra personer som man är nyfiken på, beundrar eller tror sig ha nytta av. Och där erfarenheten är att de flesta vill hjälpa till om de kan.

Utöver uppgiften att främja kunskaps- och kompetensutveckling är Apotekarsocieteten också en tung remissinstans i många utredningar, inte minst ifråga om att stärka den svenska life science-sektorn. Här kan du göra din röst hörd!
Som du förstår finns massor att upptäcka och många tillfällen att nätverka. Och som du ser i det här nyhetsbrevet har vi mycket på gång i höst och vinter – missa inte alla möjligheter och erbjudanden – jag hoppas vi ses!

Märit Johansson
Ordförande Apotekarsocieteten

Tankar i väntan på apoteksmarknadsutredningen

Om en vecka, den 9 mars, presenteras första delbetänkandet i den sk nya apoteksmarknadsutredningen som letts av Åsa Kullgren. Utredningen hade när arbetade började delat upp sitt arbete i fyra områden: Översyn av utvecklingen på apoteksmarknaden; Tillgänglighet, säkerhet och service; Apotekens roll och personalens kompetens; Tillstånd och tillsyn.

Som en första övergripande fråga valde utredaren att sätta fokus på; vad är apotekens roll. Detta är den kärnfråga som jag ser som den viktigaste och där jag har följande förhoppningar från utredningen:

Läkemedel är en ordinerad behandling
Läkemedel är en av de viktigaste insatsfaktorerna i vården. Uppskattningsvis 8 av 10 läkarbesök i primärvården leder till förskrivning av ett eller flera läkemedel, där patienten själv ansvarar för att behandlingen fullföljs. Att fatta beslut om att förskriva läkemedel är en ordination och ska som en sådan behandlas. För att förtydliga för individen att läkemedel är en behandling och inte bara en produkt som hämtas ut på ett apotek skulle förskrivaren även i primärvården kunna ge en ordination som skickas till apotek som sedan verkställer. Begreppet recept tas bort.

Apoteken väl integrerade i hälso- och sjukvården
Apoteken är en del av hälso- och sjukvården och min förhoppning är att detta ska framgå tydligt i utredningen. I dagens och morgondagens sjukvård ställs krav på mer samarbete mellan olika delar av vården och dess olika professioner. I denna miljö ingår läkemedel som är en av vårdens vanligaste insatsfaktor. Om vi ändrar fokus från receptet till läkemedel som behandling är det enklare att förstå apotekens roll inom hälso- och sjukvården. Läkaren ordinerar i stället för att förskriva och apoteken verkställer denna ordination. Apoteken får då en tydlig roll i ordinationen av denna behandling vilket kan öppna upp för utveckling av arbetssätt och hur olika delar i kedjan stödjer ordinationen kring behandlingen. Det krävs samverkan mellan apotek och vård för en optimal behandling som kan kräva justeringar under tiden.

Kompetens och kunskap
Som all annan verksamhet inom hälso- och sjukvården är apotek en verksamhet som behöver utvecklas och som en del av vården utvärderas och utvecklas genom forskning. Genom att utveckla ett systematiskt samarbete med akademin kan apotekens roll och samverkan med övrig vård utvecklas på ett sätt som gynnar vår befolkning/folkhälsan.

Framtidens läkemedel i framtidens hälso- och sjukvård
Vården omorganiserar sig och mer och mer avancerade läkemedelsbehandlingar sköts i hemmet. Nya läkemedel kan komma att ställa andra krav på hur detta görs på ett bra och patientsäkert sätt. Detta ställer ökade krav på apoteken att informera patient och vårdpersonal som stöd i den avancerade läkemedelsbehandlingen.

Slutligen: Några frågor som Apotekarsocieteten lyft under utredningens gång har varit att landsting och apotek bör ges i uppdrag att gemensamt utforma processer som stödjer patienten för en ökad läkemedelsnytta samt att 24-timmars-regeln bör inte bara gälla apoteken utan hela distributionsledet. Det är därför intressant att socialutskottet lyfter dessa frågor till riksdagen en vecka innan utredningen lägger fram sitt betänkande. Fortsättning följer.

Dags att komma ikapp allmänhetens förväntningar

När man som jag verkat inom läkemedelsområdet ett tag vet man att vissa förändringar tar (för) lång tid att implementera. I det dagliga omger vi oss med kollegor och organisationer som vet att det är så och vi i branschen är så vana vid det att vi förväntar oss att allmänheten också vet det. Så är det inte.

Ett exempel är detta med journaler och nationell läkemedelslista. En nära familjemedlem tvingades nyligen uppsöka vård i ett annat landsting. När hen fick höra att det inte finns en inbyggd automatik som gör att information om behandlingar och läkemedelsförskrivningar som påbörjats i ett landsting finns tillgänglig i alla landsting och på alla apotek blev personen i fråga mäkta förvånad.

Att vi i Sverige har personnummer som fungerar närapå överallt i samhället och att information samlas inom andra områden gör att allmänheten tar det för självklart att det gäller även inom vården.

Ett annat exempel är patienters skydd vid eventuella läkemedelsskador. I Sverige finns en läkemedelsförsäkring som gäller för de flesta läkemedel (cirka 99 procent) som säljs i Sverige och förskrivs inom svensk sjukvård. Den försäkring som finns är dock frivillig och för att omfattas av denna krävs att läkemedelsföretaget är delägare i LFF Service AB. Detta leder till att det förskrivs läkemedel som inte omfattas av försäkringen, vilket medför risker för patienter. Dessutom är informationen om detta till patienter olika i olika delar av landet. Vem har överblicken om hur förskrivare får denna information i sina förskrivarstöd? Ger man denna information på alla apotek? Om svar finns på dessa frågor, hur sprids dessa goda exempel?

Ytterligare en aspekt kopplat till detta är när man köper läkemedel på internet. Allt fler gör sina läkemedelsköp över internet och som kund tänker man kanske mer på pris än vad som kan hända om något går fel. För att läkemedelsförsäkringen ska gälla vid internethandel krävs att företaget bakom sajten innehar tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel och har anmält detta till Läkemedelsverket.

Problematiken kring läkemedelsförsäkringen utreddes grundligt i ett delbetänkande av läkemedels-och apoteksutredningen år 2013 där utredaren fick i uppdrag att lämna förslag till förbättrat skydd för den enskilde och där förslagen inte fick innebära att läkemedelsförsäkringen urholkas eller komma i konflikt med EU-rätten. Konkreta förslag togs fram till hur skyddet kan förbättras, men inget har hänt på området. Dags att ta tag i detta.

Minimikravet borde vara att den enskilde i förekommande fall blir informerad och kan göra ett aktivt val och kan få ett utbyte till en produkt som omfattas av läkemedelsförsäkringen utan kostnad. Det är med viss förvåning man kan konstatera att när vi talar så mycket om patientcentrerad vård och en högre grad av delaktighet och individuellt ansvarstagande, har en så pass viktig fråga hamnat i skymundan.

Inom läkemedelsområdet verkar det finnas ett stort glapp mellan allmänhetens förväntningar och verkligheten. En nationell läkemedelslista är på väg och är ett steg i rätt riktning, men kommer att vara i bruk tidigast år 2019, och då kommer vi att ha ett system som en stor del av allmänheten redan tror finns. Liknande fenomen är det kring skyddet mot läkemedelsskador där allmänheten ser det som självklart att det är en säkerhet som är lika för alla och inbyggt i systemet.

Det börjar med andra ord bli dags att ”komma i kapp” allmänhetens förväntningar och krav inom båda dessa områden. Det kan ju knappast anses orimligt.

Denna text var  publicerad som gästblogg i Läkemedelsvärlden.se den 23 februari 2017

Sveriges studenter – forskningens framtid

Det närmar sig tid för beslut av forskningsproposition. En ur många aspekter mycket viktig proposition som denna gång ska omfatta forskning, högre utbildning och forskningsrelaterad innovation – och ha ett tioårigt perspektiv för att uppnå en långsiktig planering. Det bådar gott! Men ju mer fakta som kommer fram kring sänkta kunskapsnivåer inom gymnasieskolan, desto mer uppenbart blir det att vi har ett bekymmersamt glapp mellan gymnasieskolan och högre utbildning – och i förlängningen även forskningen. Det börjar bli dags att lyfta denna fråga.

Samtidigt som svenska gymnasieelevers kunskapsnivåer sjunkit i internationella jämförelser har betygsnivåerna för samma elever ökat. Detta högst motsägelsefulla scenario har lett till stundtals heta debatter och som engagerat många kring varför svensk skola hamnat i detta läge och vad som bör göras.

Debatten är mer än välbehövlig, men vi behöver även en motsvarande debatt inom den högre utbildningen för det är ju där våra gymnasieelever, med de internationellt sett lägre kunskaperna, hamnar. Hur ser situationen ut för de universitet och högskolor som utexaminerar civilingenjörer, farmaceuter, läkare och andra viktiga yrkeskategorier och som gör att vår industri, akademi och offentlig sektor håller internationell klass även i framtiden?

För vissa utbildningar och lärosäten fungerar det bra, men för andra noteras att en allt större andel av lektorernas tid går till att hantera den ökande andelen studenter som har svårigheter att ta sig igenom utbildningen. Trots stora insatser leder det inom vissa områden ändå till en stor andel avhopp vilket inte kan anses bra för varken studenten eller lärosätet som till stor del erhåller anslag i förhållande till antal utexaminerade studenter. Värdefulla anslagsmedel får inte den utväxling som borde vara möjlig.

Risken är uppenbar att kraven på sikt sänks och kvaliteten därmed indirekt sjunker. Det är i sig oroväckande, och även varför den allmänna debatten har stannat vid grund- och gymnasieskolan när implikationerna är så stora i resten av kedjan.

De grundutbildade studenterna utgör rekryteringsbasen för doktorandtjänsterna, och de disputerade utgör basen för forskningen i Sverige både för industri och för akademi. Det är därför viktigt att den kommande forskningspropositionen även innehåller stöd för konkreta åtgärder till universiteten så att de har förutsättningar att examinera önskat antal studenter med bibehållen/ökad kvalitet.

Att bara invänta skolreformer räcker inte, utan bör kompletteras med åtgärder som på kortare tid kan ge effekt. Det kan röra sig om exempelvis preparandutbildningar, basår eller andra åtgärder som förbereder studenterna inför grundutbildningarna.

Denna blogg var ursprungligen publicerad på Läkemedelsvärlden.se 20161020

Samverkan avgörande för Nationella läkemedelsstrategin

Vid uppstartsmötet för Nationella Läkemedelsstrategin, NLS, i mars presenterades den omarbetade strategin för projektet. Det finns en hög grad av uppslutning, samstämmighet, vilja och kraft att leverera i detta så viktiga projekt.

NLS vision ”rätt läkemedelsanvändning till nytta för patient och samhälle” stämmer väl med det som Apotekarsocieteten har i sin ändamålsparagraf; ”verka för en för individ och samhälle gynnsam utveckling och användning av läkemedel”, vilket gör det lätt att se hur just vi kan vara med och bidra i NLS.

Det är framförallt fyra aspekter jag vill lyfta.

* Samverkan. Vikten av samverkan mellan organisationer och professioner är avgörande för att uppnå de ambitiösa målsättningarna i delprojekten. Det är viktigt att NLS lägger stor vikt vid just själva nytto-aspekten och samverkan även vad gäller kostnadsperspektivet, och i mindre utsträckning arbetar efter befintliga stuprör. Kostnader på ett ställe kan ge besparing längre fram i vårdkedjan eller till och med inom andra samhällsfunktioner. Att se till helheten i vårdkedjan och samverkan mellan vårdens övergångar är viktigt för framtidens mer patientcentrerade vård.

* Patientperspektivet. Det är även positivt att patientperspektivet får mer utrymme, både generellt och i specifika projekt.

* Färre projekt kan ge mer outcome. Antalet delprojekt i NLS har minskat från 43 till 18, vilket ger förutsättningar till en ökad fokusering och möjlighet att snabbare uppnå resultat. Införandet av de tre perspektivområdena patient, innovation och e-hälsa syftar till att länka till andra strategier och satsningar utanför NLS. Detta är bra eftersom Sverige behöver en väl sammanhållen life science-strategi.

Det hade varit bra med en ännu tydligare koppling mellan NLS och den övergripande life science-strategin som regeringens samordnare arbetar med. Detta är viktigt, för innovationer/F&U inom life science-området kan bidra med mycket i projekten och målen för NLS. Det nämns som ett viktigt perspektiv, men hur det rent konkret ska genomföras och vem som ansvarar för detta är mindre tydligt.

* Långsiktig kompetensförsörjning. Det finns en tydlig koppling mellan innovationer/F&U inom life science-området och den långsiktiga kompetensutvecklingen i Sverige. Ansvaret för detta kanske inte hör hemma i NLS utan snarare på respektive organisation och aktör, men helt klart är att vi måste säkerställa att dessa båda områden ytterligare stärks och hur det konkret kan genomföras.

Nu behöver vi bedriva verkstad så vi kan få ut fler positiva exempel i likhet med det implementerade E-pedsystemet. Det viktigaste är nu att ta vara på allt det positiva i den omarbetade NLS, energin och drivkraften hos alla medverkande aktörer och att alla lyfter blicken över professionsgränser, organisationsgränser och departement och ser till hur vi kan öka tempot och bidra till ökad nytta för patient och samhälle.

Karin Meyer

Vd för Apotekarsocieteten

Fotnot: E-pedsystemet är en erfarenhets- och evidensbaserad databas för barnläkemedel.

Denna blogg har tidigare publicerats i nyhetsbreven Apoteksmarknaden och  Läkemedelsmarknaden.

Framtiden finns i registren – om vi samverkar

När man läser debattartikeln i SvD för ett par dagar sedan om framgångarna för våra kvalitetsregister och tar del av det som presenterades vid den nyligen hållna konferensen om nationella kvalitetsregister är det inte utan att man känner stolthet över svensk sjukvård. Då inser man att svenska register är en guldgruva på riktigt.

Sverige har även andra unika hälso-och sjukvårdsregister som gör att intresset för att genomföra uppföljningsstudier här ökar. Det pågår flera initiativ för att öka kvalitet, tillgänglighet och it-struktur. I ett övergripande perspektiv kan man fundera över hur man kan knyta ihop och tillgängliggöra dessa guldgruvor så att fler kan gräva mer.

För att göra det måste alla berörda parter lyfta blicken och se mer än sin del av kakan. Samverkan mellan vård, akademi, myndighet och näringsliv är avgörande. Alla har sina egna incitament för samverkan, men det gäller att se den egna verksamhetens bidrag i ett större sammanhang och i relation till övriga intressenters. Alla har också ett ökat behov av mer kunskap tidigare för att göra rätt prioriteringar i sin respektive verksamhet.

Ett mål som däremot delas av samtliga är att Sverige fortsatt ska ha en vård i framkant. För att uppnå detta krävs ständig utveckling av samtliga aktörer och att innovationer och samarbete över organisationer och länder ses som investeringar och inte som kostnader.

Myndigheter ställer höga krav på läkemedelsföretagen för att få data kring evidens och effekt i klinisk praxis för att kunna göra värderingar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta är extra viktigt vid införande av nya behandlingar som många gånger börjar i små patientgrupper där data från flera olika ställen behöver samlas in. Med registerdata kan frågor besvaras både på populations- och individnivå, och uppföljningsresultat kan ytterligare stärkas genom att även samla in information om patientens upplevelse (patient reported outcome). Om vi ser läkemedel som en investering i hälsa och inte bara en kostnad för ett enskilt landsting är denna typ av data viktig.

Anders Lönnberg, regeringens nationella samordnare av life science, är inne på rätt spår i sitt departementsöverskridande arbete att öka digitaliseringen och skapa en högre grad av integrerad struktur inom sjukvården och mellan olika vårdformer. Förmodligen har han rätt när han menar att patienterna tror att det redan fungerar så här i dag.

Digitalisering, ökat samarbete och mer tillgängliga register skapar möjlighet att studera uppföljning av behandlingar i betydligt större omfattning än i dag. Tillsammans kan olika parter därmed verka för att läkemedel ska användas mer optimalt för den enskilda individen och därmed även för samhället. Låt detta och en högre grad av samverkan bli verkstad nu

Denna blogg har även publicerats i Läkemedelsvärlden.se

Orkade inte ända fram men våga stå upp för läkemedelslagstiftningen

Frågan om hur antroposofiska preparat ska klassas lever fortfarande. Regeringen hann inte med frågan under hösten utan valde att för 10-e gången förlänga det tillfälliga försäljningstillståndet för vissa antroposofiska medel i max sex månader. Inom denna tidsram avser regeringen att fatta ett beslut i frågan enligt uppgifter till Läkemedelsvärlden.se.

Att frågan är politiskt knivig verkar helt klart. Som sakfråga borde den vara enkel. I sin rapport oktober 2014 menade Läkemedelsverket att ställningstagandet om artikel 16.2 i läkemedelsdirektivet (2001/83/EG) ska införlivas i svensk lag är en politisk fråga. Det frågan gäller är om Sverige ska kunna tillåta fler homeopatiska läkemedel än de som idag är godkända enligt artikel 14 som tillåter preparat utan angiven terapeutisk indikation och som ges via munnen/huden.

Det gäller här att regeringen ser det sakligt och vågar stå upp för att läkemedel med indikation ska uppfylla de krav på effekt och säkerhet som ryms inom läkemedelslagstiftningen. Att som företrädare för Vidarkliniken vid olika tillfällen framfört att kostnaden för registrering skulle vara ett hinder för registrering som läkemedel är inget tillräckligt argument för att införa särskilda regler för denna produktgrupp. Detta kan i stället leda till att tillverkare för andra produktgrupper som naturläkemedel, växtbaserade läkemedel och andra homeopatiska läkemedel ifrågasätter varför de ska behöva registrera sina produkter när de antroposofiska preparaten inte behöver. Det gäller att i arbetet hålla isär omvårdnadsbiten som Vidarkliniken fortsatt kan arbeta med och klassificeringen av antroposofiska preparat. När effekt på de antroposofiska preparaten kan visas är det inga problem att registrera dem enligt gängse lagstiftning. Till politikerna: Våga stå upp för denna lagstiftning.

Det lilla bolagets VD har många krav att leva upp till

Det är år 2015 och EU-kommissionen skriver på sin webbplats att SMEs är basen för EUs ekonomi. De representerar 99 procent av alla företag i EU. Enligt EU är entreprenörskap och små och medelstora företag förutsättningen för ekonomisk tillväxt och innovationer ? och utgör grunden för att skapa arbetstillfällen och åstadkomma social integration inom unionen.

Fram till nu har politiker och beslutsfattare i Sverige diskuterat innovationsfrågan in och ut och högt och lågt ? både i vården och på våra lärosäten. Mycket pengar har investerats i forskning. Men nu diskuteras äntligen system, stödorganisationers samarbeten, infrastruktur för innovationer samt utvecklingsmoral. Politikerna har också lyft frågan om innovationsincitament för universiteten, det vill säga att universiteten i framtiden kan komma att bedömas och belönas med en innovationspremie om den forskning som bedrivs kan nyttiggöras. De medger också att det faktiskt är människor som gör skillnad.

Medan allt detta diskuterande och debatterande pågår strävar företagsledaren i det lilla bolaget oförtrutet vidare mot en förhoppningsvis lyckad exit.

Jag har funderat mycket på vilket otroligt ansvar som läggs på alla verkställande direktörer i de små företagen i tidiga skeden. Jag har många gånger undrat om de anar vilka förväntningar EU och Sveriges politiker har på dessa kämpande företagsledare? Och om de tänkte på det ? skulle de då orka?

Tidigare kunde läkemedel utvecklas med hjälp av alla tänkbara resurser från ett stort läkemedelsföretag. Nu ska det lilla företaget stå för hela risken, ha all kompetens samlad på några få händer och hjärnor, eller i alla fall ha kunskap nog att köpa in den kompetens som är nödvändig. Ställs det helt enkelt orimliga krav på dessa VD:ar i de små bolagen?

De här cheferna ska driva ?sitt? bolag mot nästa ?milestone?. De ska övertyga ägare och styrelse att den väg de valt och de beslut de tagit verkligen kommer att leda bolaget mot succé. Ibland tvingas de stå ut med frustrerande förseningar på grund av oeniga ägare. De ska verkställa styrelsens beslut och upphandla ?rätt? kontraktslabb inom alla möjliga olika discipliner och då vara en kompetent beställare som kritiskt granskar utförande, pris och resultat. De ska planera och verkställa allt arbete och se till att företaget sköts på ett legalt rätt sätt. Har de möjligen någon anställd kan de delegera en del av arbetet ? annars får de sköta allt själva eller med hjälp av konsulter. Men ansvaret ligger hela tiden på dem. De ska övertyga forskaren/innovatören/ägaren att läkemedlet inte är klart för registrering så fort substansen visat effekt. Ibland måste de kanske också förklara för forskaren att det är nödvändigt att lägga ned ett pågående projekt. De ska vara kunniga vad gäller regelverk för registrering och subventionering, både i Sverige och i andra länder. De ska hitta och försöka intressera en möjlig investerare, rätt bolag att ta över ett projekt eller en tänkbar samarbetspartner.

En de lever med en ständigt packad väska med sina personliga tillhörigheter. De vet nämligen inte när de måste lämna sin post eller när pengarna verkligen tar slut. Vanligtvis brukar det ju heta att de räcker i tre månader till…

Hur orkar de tänka långsiktigt när både finansieringen och resultaten antingen kan stjälpa eller lyfta bolaget? Hur finner de detta driv, hur orkar de själva och hur klarar de att motivera sina medarbetare? En VD berättar att arbetet är så otroligt inspirerande att det gör att hon orkar. Det krävs dock att man är generalist och har en bred erfarenhet, att man varit med både här och där. Kunskapen från Big Pharma är inte så användbar som man kanske kan tro. Arbetet i de små bolagen sker på ett helt annat sätt.

Hur kan vi i stödorganisationerna, politikerna i Sverige och EU stödja dessa VD:ar, som vi nu lutar stora delar av vår välfärd mot?

Science Parks och organisationer som Apotekarsocieteten är mycket lämpade för ett sådant viktigt stödjande uppdrag. Här finns kompetensen, nätverket och kunskapen. I Karolinska Institutet Science Park verkar en lång rad bolag som tar fram nya läkemedel och medicintekniska produkter hela vägen till marknaden.

Apotekarsocieteten är den organisation som kan förvalta den samlade kompetensen om hur läkemedel utvecklas i det lilla bolaget ? nu och i framtiden. Det som behövs är en struktur och en förenklad tillgång till den kunskap som redan finns bland medlemmarna.

Märit Johansson, VD Karolinska Institutet Science Park och vice ordförande Apotekarsocieteten

Vi kan hela läkemedelskedjan och lyfter nyttan med läkemedel

Apotekarsocietetens ställning som oberoende och professionsöverskridande ger oss möjlighet att driva läkemedelsfrågor i hela kedjan från utveckling till användning och verka för en för individ och samhälle bra utveckling och användning av läkemedel. Detta arbete fortsätter vi med under det kommande året i enlighet med vår vision Vi gör Sverige kunnigare om läkemedel.Via våra 5200 medlemmar som finns i hela läkemedelsområdet har vi kompetens inom hela kedjan.

Under hösten 2015 kommer föreningen att fokusera på:

Nyttan med läkemedel måste synliggöras
Läkemedel som en viktig behandling inom hälso- och sjukvården behöver förtydligas. Mycket fokus läggs på kostnader. Både för en optimal användning av befintlig terapi och för introduktion av nya läkemedel behövs ett större fokus på uppföljning. Vi kommer därför att under hösten arrangera rundabordssamtal kring registerforskning med representanter från universitet, industri och landsting.

Värna begreppet läkemedel – antroposofiska preparat ska inte ha en gräddfil
Under våren var Läkemedelsverkets redovisning av regeringsuppdrag avseende homeopatiska läkemedel ute på remiss och ska nu beredas på Socialdepartementet. Apotekarsocieteten ser det som viktigt att begreppet läkemedel värnas för patienternas skull. Den svenska läkemedelslagstiftningen bör inte ändras för att vissa antroposofiska preparat ska få en gräddfil. Detta är en fråga vi fortsätter att bevaka och står fast vid vårt ställningstagande i den uppmärksammade debattartikeln i DN den 17 maj och vårt remissvar att produkter som kallas läkemedel och används inom hälso- och sjukvården ska vara dokumenterat effektiva för sitt ändamål.

Generisk förskrivning
Läkemedelsverkets uppdrag var att utreda och tydliggöra eventuella vinster med att införa generisk förskrivning i förhållande till andra åtgärder som också syftar till att åstadkomma förbättringar i patientsäkerhetshänseende kopplade till läkemedelsanvändning. I debatten har frågan enbart handlat om den generiska förskrivningen och inte helheten. Apotekarsocieteten anser inte att generisk förskrivning är den åtgärd som ensam löser dessa problem utan tror på vikten av att alla berörda professioner samarbetar vilket det finns utmärkta förslag på i Läkemedelsverkets utredning och vilka vi stöder flertalet av, vilket vi framförde i vårt remissvar.

Sjukvården måste få forskning som ett mätbart uppdrag
Utan forskning ingen utveckling. Det är i sjukvården som innovationer inom life science måste utvärderas och det är den ? och dess patienter – som har nytta av att det sker en utveckling. Den kan vara inom medicinteknik, nya läkemedel, nya sätt att använda befintliga läkemedel eller mer individbaserade behandlingar. Sveriges patienter och vi som ännu inte blivit det förväntar sig detta. Därför måste sjukvården få forskning som ett mätbart uppdrag för att kunna samverka med akademi och näringsliv

Ytterligare en apoteksutredning
Till den i våras aviserade apoteksutredningen anser, vi liksom många övriga, att det är viktigt att den får fokus på en bra läkemedelsanvändning och inte bara tillgänglighet. Vi anser att utredningen ska se över hur man kan tydliggöra apotekens uppdrag i vårdkedjan, samt hur teamarbete mellan professioner i olika vårdformer och apoteken kan förbättras för en optimal läkemedelsanvändning och en minskning av antalet läkemedelsinducerade återinläggningar.

Under hösten arrangerar vi ett antal event som har fokus på dessa frågor.

Rundabordssamtal kring registerforskning 7 september, speciellt inbjudna

Läkemedelskongressen 9-11 november med debatter, kompetensutveckling, nyheter.

Scheelesymposiet 19 november

Vi finns tillgängliga för ytterligare information i ovanstående och andra frågor inom läkemedelsområdet.

Karin Meyer, VD, Apotekarsocieteten
karin.meyer@apotekarsocieteten.se
Telefon 08 – 723 50 61

Birgitta Karpesjö, Kommunikationsansvarig, Apotekarsocieteten
birgitta.karpesjo@apotekarsocieteten.se
Telefon 08 ? 723 50 42

Landstingen måste ge sjukvården forskning som ett mätbart uppdrag

Sjukvården i vårt land är bra och är vi riktigt sjuka får vi ett bra omhändertagande. Vi har dagens nivå på sjukvård tack vare den forskning och utveckling som tidigare gjorts genom att sjukvården varit öppen för och tagit emot innovationer och samarbeten från företag och akademi. Enskilda individers nyfikenhet och lust att vilja förbättra har varit drivkrafter.

Men hur länge till har vi en sjukvård som ligger i framkant? Är vi som patienter nöjda med att inte få ta del av den utveckling som sker inom både medicinteknik och läkemedelsområdet. Få möjlighet att kunna minska antalet doseringsintervall eller sprutstick tack vare att utvecklingen inom teknik och kunnande om vilka processer som orsakar sjukdomar kan leda till bättre behandlingar och mindre låsningar till sjukhuset? Visst vill vi det. Men då måste vården få tillbaka sina möjligheter att vara med och utveckla detta.

Vid Forska!Sveriges konferens Agenda för hälsa och välstånd den 6 maj deltog tre ministrar. Folkhälso-, sjukvårds- och idrotts?minister Gabriel Wikström, ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson?och närings- och innovationsminister Mikael Damberg. En av dem (Mikael Damberg?intressant nog) menade att motorn i hela life-science systemet är sjukvården, att sjukvården är villig att vara med att arbeta med forskning och utveckling. Det är i sjukvården som innovationer inom life science måste utvärderas och det är den som även har nytta av att det sker en utveckling. Den kan vara inom medicinteknik, nya läkemedel, nya sätt att använda befintliga läkemedel, mer individbaserade behandlingar. Sveriges patienter och vi som ännu inte blivit det förväntar sig detta.

Sveriges sjukvård styrs av 21 landsting och regioner. Dessa enheter är självstyrande och styrs ytterst av landstingspolitiker. Det är dags att dessa politiker nu tar steget fullt ut och ger Sveriges innevånare den sjukvård i framkant som de förväntar sig och vill ha och som ministrarna i vår regering ser som en viktig del i utvecklingen av Sverige som välfärdsland. Det finns ett enkelt sätt. Man gör det som man mäts på så upp en uppmaning till alla landstingspolitiker:
Ge sjukvården klinisk forskning som ett mätbart uppdrag