Apotekarsocieteten på SvD Debatt ”Total kollaps för folkhälsan om vi inte agerar”

I dag kan vi rädda barn födda så tidigt som i vecka 22. Det är möjligt tack vare modern sjukvård och effektiva läkemedel. Som antibiotika. Vid födseln är immunförsvaret fortfarande omoget, men med fungerande antibiotika att ta till ökar barnets chanser att klara en infektion avsevärt. Inte sällan är det skillnaden mellan liv och död.

Men snart riskerar vi att stå där utan detta starka vapen. En växande antibiotikaresistens gör att dagens antibiotika håller på att förlora sin kraft.

Redan i dag dör 33 000 människor om året i Europa grund av antibiotikaresistens. Görs inget drastiskt är prognosen att vi år 2050 kommer att se 10 miljoner dödsfall världen över på grund av antimikrobiell resistens, det vill säga att inte bara bakterier blir resistenta utan att även virus, parasiter och svampinfektioner utvecklar resistens mot läkemedel.

Liksom klimathotet har hotet med antibiotikaresistens varit känt länge. Likaså vad som behöver gras för att bromsa resistensutvecklingen:

  • Den onödiga och felaktiga användningen av antibiotika måste minska drastiskt.
  • När antibiotika behövs ska rätt sorts antibiotika användas med rätt behandlingstid.
  • Vi är också i skriande behov av nya antibiotika som det ännu inte utvecklats resistens mot.

Men vad gäller nya antibiotika ser det mörkt ut. Förutom de vetenskapliga utmaningarna är de ekonomiska incitamenten att forska fram nya antibiotika ytterst små. Det är läkemedel som ska användas så lite som möjligt, vilket gör dem till en dålig affär för läkemedelsföretagen att satsa på.

Om vi inte klarar ovanstående utmaningar står vi inför en verklighet där en vanlig infektion som lunginflammation åter blir en livsfarlig sjukdom. Där framgångarna inom cancerområdet går förlorade då redan immunsvaga patienter inte klarar av vanliga infektioner – och än mindre själva cancerbehandlingen. Och där transplantationer kommer att bli omöjliga att genomföra, liksom många operationer vi i dag ser som helt rutinmässiga.

Liksom klimathotet berör också den växande antibiotikaresistensen oss alla, vilket gör frågan utmärkt att hantera inom ramen för EU-samarbetet.

Men i motsats till klimathotet talades i det nyligen avslutade EU-valet oroväckande lite om hotet mot antibiotikan. Ett undantag var Centerpartiet som lanserade antibiotikafrågan som en av partiets prioriterade frågor. Men någon vidare antibiotikadebatt blev det inte, vare sig från Centern eller från de övriga partierna. Varför?

Det kan knappast bero på att hotet inte är tillräckligt allvarligt. Eller att det saknas kunskap om konsekvenserna av en skenande resistensutveckling. Budskapet från forskare och andra är tydligt – en total kollaps för folkhälsan är att vänta.

I Sverige är situationen än så länge förhållandevis gynnsam. Genom ett systematiskt arbete i hälso- och sjukvården under många år har vi lyckats minska överanvändningen av antibiotika. Vi har också en god övervakning av resistensutvecklingen och en allt större medvetenhet i befolkningen om värdet av restriktiv antibiotikaanvändning.

Men trots det fortsätter antibiotikaresistensen att öka även här. Förra året noterades höga nivåer av resistens hos bakterien streptococcus agalactiae, som kan orsaka allvarliga infektioner hos nyfödda barn. Likaså fanns en hög resistens hos flera bakterier mot antibiotikumet ciprofloxacin, som bland annat används vid behandling av allvarligare former av urinvägsinfektion.

Och lika lite som klimatet bryr sig antibiotikaresistens om landsgränser. Därför är det inte osannolikt, utan snarare troligt, att du under den senaste utlandsresan plockade upp bakterier med antibiotikaresistenta gener som du nu är bärare och spridare av.

På många håll i världen är dessutom situationen redan betydligt värre. Det räcker med att vända sig till vårt södra grannland Danmark, där grisbönder med multiresistenta MRSA-bakterier klassas som riskpatienter i hälso- och sjukvården, eller till Grekland, där hela sjukhusavdelningar fylls av patienter som inte går att behandla på grund av antibiotikaresistens.

Eller till Bulgarien där den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC nyligen inspekterade landets resistensarbete. I rapporten från inspektionen framkommer att det i stort sett är obefintligt. Det framkommer också att inspektörerna kunde köpa antibiotika utan recept på flera apotek utan problem, något som inte är tillåtet men inte unikt för Bulgarien.

Redan i dag finns en handlingsplan inom EU för arbetet mot antibiotikaresistens. I den slås bland annat fast att EU ska bli ett område med bäst praxis inom antibiotikaområdet, att EU ska främja forskning, utveckling och innovation om antibiotika och att EU ska leda det globala arbetet i kampen mot antibiotikaresistens.

Apotekarsocieteten vill att EU nu börjar agera utifrån sin handlingsplan. Vi vill därför uppmana våra svenska EU-politiker till att aktivt verka för:

  • Stopp för försäljning av antibiotika utan recept, till exempel genom ökad kontroll av medlemsländernas efterlevnad till den EU-gemensamma antibiotikaresistensplanen som alla länder förbundit sig att följa.
  • Öronmärkta forskningsmedel för utveckling av nya antibiotika och arbete mot antibiotikaresistens i EU:s nya forskningsprogram Horizon Europe.
  • Tydliga initiativ för framtagande av finansiella incitament och strukturer för att stimulera utveckling av nya antibiotika.

Utan fungerande antibiotika är den globala hälsan i allvarlig fara. Frågan måste upp på högsta politiska nivå och det behövs ett starkt politiskt ledarskap som är villigt att agera för att genomföra de åtgärder som krävs.

Karin Meyer
phd, vd Apotekarsocieteten

Artiklen ursprungligen publicerad på SvD Debatt 6 juli 2019. Till den artikeln här